0 Läs mer >>
Senaste veckan har gått i utbildningens tecken. I  fredags på Örums nygård och idag och i morgon på Ystad konferenscenter. Dagens och morgondagens kurs handlar om barnsamtal och den känns både lärorik och rolig. Föreläsarna är bra, vilket gör mycket. Tänk vad man har varit på många kurser med egentligen intressant innehåll men som tyvärr förmedlats av icke engagerande föreläsare.
I fredags avslutade vi med femkamp. Så här såg det ut när mitt lag sammanbundna försökte ta sig förbi hindren utan att riva dem. Det var lite rörigt stundvis........men till sist kom de i mål utan att riva en enda pinne. Duktigt.
 
 
 
 
Ystad strålade i sol i morse då jag kom dit och det höll i sig hela dagen.
 
 
Tänk vad vackert Österlen är. Bilden är tagen från toppen av Prästavägen i Kivik precis innan skymningen träder in. Hela Hanöbukten i lila ljus.
 
 
 
 
I lördags firade jag födelsedag med kära vännerna från Sillastan. Födelsedagen var i mars så firandet var en aning försenat. Som vanligt hade vi roligt och höll på ända till sena natta. Vi spelade Besservisser men vissa vägrade vara med och smög undan för att titta på tre fotbollsmatcher i sträck. Jag somnade inte förrän klockan tre. Det blev inget foto från kvällen. Gästerna är allt för ljusskygga för att fastna på ett normalt foto.
 
 
 
Och vet ni vad som händer den 17 december?? Jo, då kommer dottern hem för att fira jul och nyår i Sverige. Ska bli så himla roligt. Den 2 januari åker hon tillbaka till New York igen och stannar till juli. Måtte det bli sommar snabbt 2015
 
 
 

kurs och kurs

0 Läs mer >>
Så har vi då haft besök av fem unga nybakade mullvader med fast handslag och grävande blick. Sonen hade besök av ett gäng killar från utbildningen och de var på Österlenrunda. På vägen tillbaka till Ystad svängde de ner i skogen till oss för att fika. Dagen till ära hade jag bakat kanelbullar till dem och det verkade de gilla. Roligt att de ville hälsa på hos oss och roligt att alla av dem på något sätt jobbar inom journalistik trots den svåra arbetsmarknaden inom yrket.
 
Katten hade hört på radion att hösten skulle börja på söndagen så hon passade på att sola rejält på lördagen

Dalierna har varit jättefina i år. Snart ska alla 100 knölarna in. Lite jobbigt läge för mannen....
 
 
 
 
 
 
 

en helg i september

0 Läs mer >>
Oj,oj.oj vad livet kan vara upp och ner. I förra veckan gick jag förväntansfull och räknade månader till dottern skulle komma hem. Snart bara tre månader kvar....kändes som de skulle gå i ett nafs. Jag visslade en trudelutt och tog några danssteg till och med. Så plötsligt en kväll ville tösen skypa. Tentakler som man har så kände mina mammaspröt att det var något som skulle fram i det samtalet. Och mycket riktigt så kom orden "jag funderar på att stanna i usa ett halvår till". Första reaktionen: nej, det ska du inte alls. Du kommer hem i januari som bestämt är. Vad är det här för trams.  Andra reaktionen: inte för att jag är jättesvår att övertala men tösen fick jobba en hel del för att få mig in på hennes vägbana. Först när hon drog till med att hon skulle komma hem till jul veknade jag. Mmmm det kändes ju bra. Så när vi avslutade samtalet tror jag nog hon hade bestämt sig för att stanna fast hon sa att hon skulle fundera mer. Hon hade tagit hem segern, mamma kändes i balans igen. Det kändes sådär att lägga sig den kvällen. Hade ju hela tiden varit säker på att det var ett år och inte mer hon skulle vara borta. Natten var svettig och orolig men när jag vaknade trött och eländig hade tanken landat och tredje reaktionen var ett faktum. Det kände bra, riktigt bra faktiskt. Klart att hon ska stanna om hon vill och rent egoistiskt så får jag nytta av det genom att åter få anledning till att åka till New York. Så nu längtar jag till jul i stället. Ska bli rysligt kul att ha tösabiden här hemma ett tag. Kattorna, speciellt Kobbe, gör high five av glädje.
Livet är som ett spindelnät av fint flätade trådar. Ibland går de rakt och ibland i zick zack.
Att man att man alltid ska ge sig gentemot storebror. Förlåt, förlåt ska aldrig göra så igen..... 
 
 
 
Lördagkväll med Agneta och Tommy. Alltid mysigt med dem.
 
 
 
I söndags var det valdag och jag jobbade som röstmottagare. Det är minsann riktigt roligt men jag var rent slut på måndagen. Vi räknade röster till halv ett på natten och jag kom inte i säng förrän kl två. Sen upp igen till vanliga jobbet morgonen efter. Vi som jobbar  i mitt valdistrikt är en salig blandning av åtta personer och vi har roligt o slitsamt på samma gång. Jobbet känns som ett gammalt administrativt arbete som det var på kontor för länge sedan. Allt är manuellt och enkelt. Inte en dator så långt ögat kan se.
 
 
 
 
 
Zumban har startat för terminen. Tappade takten lite men fann den igen på något sätt.

nej!!! hmmm!!! okej!!

0 Läs mer >>
Så har vi då äntligen hittat järnkällan som vi letat efter i 25 år!!! Ja det är faktiskt sant, vi har letat o letat o letat, fast på fel ställe. Fast i ärlighetens namn så har vi inte letat de senaste 20 åren, vi gav upp efter fem. För några veckor sedan då vi hade fest med grannarna kom åter järnkällan på tal. Det var de nyinflyttade staborna som förde den på tal och förutsatte att vi visste var den fanns......och vi kunde inte säga som sanningen var, att vi inte visste. Till en början gick det bra att låtsas men när de sedan ville att vi skulle cykla dit kändes det inte lika bra........vi hittade ju inte dit. Alltså var vi tvungna att leta upp den förbenade järnkällan fortare än kvickt. Skulle ju vara hemskt om nyinflyttade Stockholmare, Göteborgare, Malmöbor o annat löst folk skulle hitta den före oss som bott i bygden så länge.....eller komma på att vi faktiskt inte hade en aning om var den var.
Vi fick omedelbart dagen efter ut i naturen o leta, men det gick inte bra den här gången heller. Till sist kom vi på en gammal människa som vi kunde fråga och så vipps var vi där vid den röda järnkällan och den stora eken där kärlekspar ristat in sina namn för länge sedan. Vi var inte sena att meddela grannskapet att vi kunde cykla till järnkällan vilken dag som helst med picknick och allt.
 
 
 
 
 
 
I helgen var vi på säsongsavslutning på Tobisviks camping. De flesta camparna hade packat ihop sig och åkt hem eller förberett för att göra det. Det kändes tomt och sorgligt. En halvtom camping känns verkligen tom och smått deppig.
 
 
Vi spelade fotbollsfrågespelet MIG för att pigga upp oss. Tompa var högkoncentrerad och så vann han också.
 
 
 
Idag fick vi nya grannar. Dessa tre hästar flyttade in i betet. Trevligt, det är länge sedan vi hade hästar på betet nära oss. Den ena verkar vara lite lömsk eftersom den har noskorg eller vad det nu heter när det gäller häst
 
.
 
 

järnkällan

0 Läs mer >>
Då har vi glidit in i september och trots vackert väder känns det att hösten är här. Kvällarna blir snabbt mörka och kyliga men så länge solen är uppe är det skönt. Efter jobbet cyklade jag en runda ner mot Gyllebo sjön och trots att klockan var sex gick det bra med shorts. Men några andra dagar då jag cyklade kom både mössa och vantar på..............lite överdrivet kanske men så var det. Jag hoppas på en vacker och solig september då det går att äta frukost ute på helgerna.
 
 

septiembre