järnkällan
Så har vi då äntligen hittat järnkällan som vi letat efter i 25 år!!! Ja det är faktiskt sant, vi har letat o letat o letat, fast på fel ställe. Fast i ärlighetens namn så har vi inte letat de senaste 20 åren, vi gav upp efter fem. För några veckor sedan då vi hade fest med grannarna kom åter järnkällan på tal. Det var de nyinflyttade staborna som förde den på tal och förutsatte att vi visste var den fanns......och vi kunde inte säga som sanningen var, att vi inte visste. Till en början gick det bra att låtsas men när de sedan ville att vi skulle cykla dit kändes det inte lika bra........vi hittade ju inte dit. Alltså var vi tvungna att leta upp den förbenade järnkällan fortare än kvickt. Skulle ju vara hemskt om nyinflyttade Stockholmare, Göteborgare, Malmöbor o annat löst folk skulle hitta den före oss som bott i bygden så länge.....eller komma på att vi faktiskt inte hade en aning om var den var.
Vi fick omedelbart dagen efter ut i naturen o leta, men det gick inte bra den här gången heller. Till sist kom vi på en gammal människa som vi kunde fråga och så vipps var vi där vid den röda järnkällan och den stora eken där kärlekspar ristat in sina namn för länge sedan. Vi var inte sena att meddela grannskapet att vi kunde cykla till järnkällan vilken dag som helst med picknick och allt.
I helgen var vi på säsongsavslutning på Tobisviks camping. De flesta camparna hade packat ihop sig och åkt hem eller förberett för att göra det. Det kändes tomt och sorgligt. En halvtom camping känns verkligen tom och smått deppig.
Vi spelade fotbollsfrågespelet MIG för att pigga upp oss. Tompa var högkoncentrerad och så vann han också.
Idag fick vi nya grannar. Dessa tre hästar flyttade in i betet. Trevligt, det är länge sedan vi hade hästar på betet nära oss. Den ena verkar vara lite lömsk eftersom den har noskorg eller vad det nu heter när det gäller häst
.