fars dag

I går var det fars dag och vi hade mormor och morfar på besök. Det var första gången som farsdag firades utan att faren i detta hus hade något av barnen hemma. Han var inte helt tillfreds med det och funderade på om de skulle komma ihåg honom. Dagen gick och inget hördes, men så när han nästan fallit in i martyrskap ploppar det till i telefon och där är barn nummer ett och ett par timmar senare plupp plupp och så är tvåan där. De hade inte glömt sin far och han såg mycket nöjd ut där han låg i soffan tittandes på TV. Och vilket program det var får ni räkna ut själva.
På eftermiddagen åt vi tårta med mina föräldrar och plötsligt mindes jag alla far och morsdagar som jag firade hemma hos min farmor och farfar. Vid de här tillfällen var det alltid tårta från Mellbybagaren, ibland var det en bananformad tårta med gul marsipan och banansmak. Den gillade jag verkligen. Farmor och farfar bodde i ett hus högt uppe på en backe och därför kallades huset backstugan. Det var varmt från fotogenspisen där och det snackades och stod i. Min farmor var glad för att snacka och slabba i telefonen med käringar som min farfar sa. Hon älskade kaffe och var ganska mörk i hyn, vilket enligt farfar tydde på att hon fått moccafärg av för mycket kaffedrickande. Farfar tyckte inte om kaffe men däremot kaffegök. Farmor kontrade med att den gikt han hade i en tå tydde på för myed gök. De var alltid i luven på varandra men jag tror inte det var så allvarligt menat. Jag tyckte mycket om att vara hos dem.
 
 
Helgen som gått har varit översocial. Fredag kväll firade en gammal goding födelsedag och han hade som vanligt gjort en god efterrätt med kondenserad mjölk. Glass, små biskvier, jordgubbar och kondenserad mjölk som kokat till kola, varvat i ett dessertglas. Vi åt så vi nästan sprack och så spelade vi Jeopardy på TV:n.
 
 
 
På lördagkväll hade vi besök av dotterns pojkväns familj. Roligt att träffa dem och den första advent ses vi igen. Då vankas det lutfisk hos dem och så går vi på julmarknad i klostret. Allt enligt en tradition som vi skapat tillsammans.
 
 
I helgen har mannen börjat ta upp de100 dahlior som han planterade ut i maj. Det ät rekord med en månad och några av dem blommar fortfarande. Inte klokt, det är ju snart mitten av november.
 

På söndag morgon såg vår vägskylt ut så här. Någon hade roat sig och det var ju lite roligt faktiskt så det får stå kvar ett tag. Undrar vems man syftar på....
 
 
 

Kommentera här: