Ljungskile, Karlstad och Sälen
Så har vi varit ute på en liten road trip. Färden gick först till Göteborg-Ljungskile, där sonen tog examen som journalist. Det var glädje blandat med saknad. Det är ju inte så lätt att lämna det invanda och trygga för att ge sig ut i verkligheten. Men så är det. Nu är han journalist precis som han velat bli sedan han var liten. Pojken är duktig det är ingen tvekan om saken. Solen sken och västkusten visade sin bästa sida denna fina
högtidsdag.
Vi åkte vidare mot Karlstad där vi sov över, granne med Klarälven. Sonen fyllde år och fick som alla andra födelsedagar presenter på sängen. Vi år stor frukostbuffé på terrassen mot älven. Och solen sken denna dag med.
Grattis!!
Frukostutsikt mot Klarälven.
Anledningen till att vi åkte till Karlstad var en utställning på Värmlands museum, en fotbollströjeutställning med 150 originaltröjor från världskända fotbollsspelare. Trodde aldrig jag skulle få ut mina pojkar därifrån. Den där utställningen hade inte så mycket genustänk. Av 150 tröjor tillhörde bara EN en kvinnlig spelare......hoppas inte Gudrun Schyman kommer dit.
Kan man kalla ballglo.
Nya tröjor blandades......
med gamla godingar. Denna tröja fick mig så klart att tänka på hederliga böckerna om Åshöjdens bollklubb.
Långt om länge så kom vi då iväg mot Sälen och kom fram till vår fina stuga vid femtiden. Solen sken som bara den över fjällen som fortfarande hade lite snö på sig. Det blev fina dagar och så roligt att sonen var med oss. Han har inte varit i Sälen på två år och verkade trivas som fisken i vattnet. Gick runt och kollade och återupplevde lite från det halvår han bodde och jobbade där. Jag är säker på att det halvåret är en viktig milstolpe i hans liv.
Vi gick upp till toppen av Gustavsbacken. Lite svindelkänsla på ett par ställen där backen lutar mycket.
På toppen var det kvar en rejäl driva efter snögubben som varje vinter byggs upp där.
Vi vandrade en bit på södra Kungsleden som börjar i Sälen. Jättevackert. Och solen den sken.
Det var ljust nästan hela natten. Solen gick ner vid elva och upp igen vid tre. Så här vackert var det från vår terrass vid solnedgången. Kvällarna var ljumma och inte en mygga syntes till.
Då fick vi till sist bege oss hem till Skåneland igen. Hej då Sälen vi ses kanske till sommaren men absolut till vintern.