Stormen ryter

Det är kvällen till den 6 december. Utanför fönstret ryter stormen. Det viner och piper och en spann blåser runt på gården. I värmen på fönserkarmen ligger katten och njuter. Det ser mysigt ut, ibland skulle det vara skönt att vara katt. Strömmen har blinkat till ett par gånger men kommit tillbaka efter ett par minuter. Hoppas den håller, det är inte roligt utan ström. Minns tillbaka till då det var stormoväder när jag var barn. Min pappa jobbade med el och när det stormade och var busväder så blev det så klart elavbrott. Då gick telefonen varm hemma hos oss, för på den tiden ringde man direkt till de som skulle fixa tillbaka strömmen. Min mamma fick bli telefonist och ta emot samtalen och det var minsann inte alla av de som ringde som var trevliga.

Jag sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och funderar över julklappar. Det är inte lätt med sådant men roligt när det blir bra saker man kommer på. Det är mysigt med jul. Tänk vad många jular man varit med om, allt från egna barndomsjular till jular med egna barn, små och stora. När jag var barn firade jag alltid jul med mina föräldrar, farföräldrar och faster och farbror. Fram till jag var tolv var jag ensamt barn på julen men sen fick jag en kusin och allt blev förändrat. Inte så lätt för ett ensambarn att plötsligt få konkurens av en lite unge som hamnade i centrum jag var ju van vid att han den positionen.

I morgon är det en månad till min flicka ska åka till New York för att jobba ett år som barnflicka. Tanken på det ger många känslor men den starkaste är att det ska bli roligt för henne. Hon har velat detta sedan mellanstadietiden. Faktiskt roligt för mig med för då blir det äntligen av att åka till USA. Ett år känns långt men jag brukar dela in tiden i perioder så känns det inte så långt. Det blir säkert bra. Hon kommer att få massor av erfarenhet och komma hem med mycket mognad. Jag ville minsann också åka som au pair då jag var 20 men det blev inte så. Ångrar det ibland men det är inte bra att vara bitter och titta i backspegeln så det försöker jag låta bli. Jag har sett en hel del ändå.

Nu kallar sängen och det känns faktiskt som om stormen bedarrat lite. Tror nog att strömmen håller.

 

 

Kommentera här: